Femte dagen! -Viides päivä!

Jiiihaaa! Han är på föris femte dagen i veckan. Såååå sköönt och idag var det inte alls hemskt att bli lämnat, kanske hade alla roliga nya prylar som förisfröknen ställde ut ngt med det att göra. Lite sand/vatenlekar fanns uppriggade och några vida koner med bollar som de kunde undersöka former och rörelse antagligen. Jag skulle haft kamera med mig så jag kunde tagit en bild men nu hade jag inte det. Där lämnade honom, jag vinkade efter mig och han tittade en stund och vände sig sedan om för att påbörja leken (hoppas jag). :)

Niin, siis tänään tulee täysi viikko eskarissa täyteen, jipppiii! Aivan mahtavaa ja tänään ei ollut jättö edes vaikeaa, ehkäpä niillä hauskoilla leluilla/välineillä joita eskariope laitto pihalle ja valmisteli päivän touhuja oli jotain tekemistä asian kanssa. Se tuntui jo alkuun kiinnostuneelta niistä kun tultiin siihen pihalle (katsoi ja hymyili). Ne valmisteli hiekka/vesileikkiä ja pari suppiloa (ilman reikää) ja palloja, kaippa tutkiakseen muotoja ja liikehdintää. Olis pitänyt olla kamera mukana niin olis saanut kuvan, mutta kun ei. Sinne se sitten jäi, mä vilkutin perääni ja se katsoi hetken ja kääntyi sitten aloittaakseen leikin.

Inlägg från 7/10 - 7. lokakuun jutut

"Känner du dig ful, äcklig och allmänt värdelös och tycker att blåmärken är en del av vardag. Då har du antagligen utsatts för ett allvarligt brott. Kontakta polisen för anmälan." Ungefär så stod det på insidan av skåpet i omklädningsrummet på gymmet upptäckte jag idag. Det var väl informativt tyckte jag men tänkte inte så mycket mera på det eftersom jag inte kände igen mig i det. Sedan när jag promenixade hemåt så såg jag ett löpsedel där det stod "Kvinnomisshandel –det vanligaste brottet bland polismän." Hmm, tänkte jag, vilket sammanträffande. Hur ska jag nu tänka kring den där annonsen på skåpsdörren. Är det så att polisen söker efter flera slagpåsar att avverka, eller?... Nåväl, bara liten reflektion jag gjorde i förmiddags. Egentligen ska jag väl skriva om min lilla stjärna som nu har lyckats avverka tre dagar på förskolan den här veckan och vi siktar på att faktiskt lyckas ha honom där varje dag den här veckan, hoppas hoppas. Han trivs som vanligt fast nu har han börjat med att faktiskt bli ledsen när jag lämnar honom. Även om jag önskade lite känslor tidigare så är det faktiskt inte kul att se honom ledsen. Sedan brukar jag hinna höra att lugnar ner sig snabbt, vilket en förisläraren bekräftade idag på kvartssamtalen. Hon sa att det brukar gå över på ca 30 s och sedan brukar han vara nöjd för det mesta. Idag höll han på med lite hinderbana prylar när jag hämtade honom idag. Jag lät honom leka kvar lite längre stund och passade på att säga det jag hade glömt att säga under kvartssamtalen. Igår hämtade hans farfar honom för jag var själv i Uppsala för att träffa gamla kollegor. Jag skulle möta dem i Vasaparken efter Uppsala utflykten och dit riktade jag mina steg när jag hade parkerat bilen. Jag såg dem från ganska långt håll och de höll till invid sandlådan. A räckte ngt till sin farfar och visade saker. Sedan när jag stod ungefär en meter ifrån och de hade fortfarande inte upptäckt mig så hade nog A tänkt att kliva ner i sandlådan och för att kunna möjliggöra det skulle han slänga ner hinken och spaden som han hade i händerna för att själv följa efter. Men så råkade han göra de bredvid en kille (antagligen ngns pappa) som tänkte vara hjälpsam och plocka upp hinken igen. A tog emot men bara för att slänga ner den igen för han skulle ju ner och leka i sandlådan. Återigen åkte de upp och han slängde ner dem. Då såg A's farfar mig och den leken avbröts en kort stund då farfar tyckte att A skulle få hälsa sin mamma. Han fick vända på honom och då fick han syn på mig bara för att vända sig om igen och rikta färden ner i sandlådan för det var ju dit han skulle trots den där pappan som skulle envisa sig om att ta upp hans hink och spade. Sedan gungade han och åkte rutschbana. Ngt som var helt klart var att farfar var bäst just då och mamma kunde hålla sig bakgrunden, gärna för mig för jag tyckte att det var roligt att se på de två hålla på.
"Tunnetko itsesi rumaksi, allöttäväksi ja yleisesti turhaksi ja luuletko mustelmien kuuluvan arkeen. Olet todennäköisesti joutunut vakavan rikoksen uhriksi. Tee ilmoitus poliisille." Suurinpiirtein niin luki lapussa joka oli salin vaatelokeron ovessa. No oli kai hyvä ilmoitus ajattelin sen kummemmin sitä miettien kun en tuntenut itseäni siinä. Sitten kävelin kotiin ja matkalla törmäsin sitten lööppiin missä luki: "Naisen pahoinpitely- tavallisin rikos poliisimiesten keskuudessa". Hmm, ajattelin, olipahan yhteensattuma. Mitenkäs sen ilmoituksen siellä ovessa nyt tulkitsis? Olisikohan mahdollisesti niin, että poliisi hakee uusia "nyrkkeilysäkkejä" josko vanhat jo kyllästyttää…? No joo, ihan vaan pieni huomio tältä aamulta. Oikeastaanhan mä ajattelin kirjoittaa omasta tähdestäni joka on tällä viikolla jo ollut kolme (no nyt neljä) päivää eskarissa ja tavoitteena olisi saada ihan täysi viikko kasaan, toivossa on hyvä elää. Se viihtyy siellä oikein mainiosti vaikkakin se on alkanut reagoimaan siihen kun mä jätän sen sinne eli tulee suru puseroon. Olen tosin huomannut, että kun oven on sulkenut niin aika äkkiä huuto loppuu, ja tämänpäiväisessä "varttikeskustelussa" myös eskaritäti sanoi että 30 s:n sisällä kyllä menee ohi ja jo alkaa touhu. Tänään se touhus esterata systeemien kanssa kun saavuin sitä hakemaan. Annoin sen leikkiä pidempään kun yleensä hakiessa ja sanoin samalla sen mitä olin unohtanut sanoa aamun keskustelutuokion aikana.Eilen sen haki isänisä kun itse olin Uppsalassa moikkaamassa vanhoja työkavereita. Oltiin sovittu, että tulen Vasaparkeniin ja sinnehän mononi suuntasinkin kun olin saanut auton parkkiin. Näin ne aika kaukaa ja ne oli hiekkalaatikon kupeessa ja A ojensi jotain isoisälleen ja näytti sille jotain. Kun sitten olin noin metrin päässä ja kumpikaan ei ollut edelleenkään nähnyt mua niin seisoin vain siinä tarkkailemassa. A asteli hiekkalaatikon reunalle ja heitti käsissään olleet ämpärin ja lapion hiekkalaatikon ja oli varmaan ajattellut mennä itse perässä, mutta se ei ollut ottanut laskelmiin sitä miestä joka istui siinä ihan vieressä. Se kaveri oli ystävällistä sorttia ja ajatteli sitten olla avulias ja nosti ämpärin ja lapion hiekkiksestä ja ojensi ne A:lle. Se katsoi sitä hetken ja otti ne vastaan ainoastaan heittääkseen ne takas hiekkikseen. Eikös ne tullut taas takasin ylös sieltä ja A toisti tekonsa, varmaankin ajatellen "eikö se nyt tajuu, että ne kuuluu olla siellä hiekkalaatikossa ja jos vaan annat niiden olla rauhassa niin näät, että mä meinasin mennä perässä". No sitten H näkikin mut ja keskeytti ämpäri-lapio konfliktin ja meinas, että A:n pitäis moikata mua. No se näki mut ja katsoi ja kääntyi takaisin mennäkseen hiekkalaatikkoon, koska sinne se oli menossa ja olisi jo jos se "ystävällinen" kaveri ei olis sotkenut sen menoa. Sitten keinuttiin vähän ja laskettiin liukumäkeä. Yksi asia oli ihan varma, just sillä hetkellä isoisä oli paras ja äippä sai ihan hyvin pysyä pois tieltä, ja eihän mulla mitään sitä vastaan ollutkaan, mukava nähdä niiden kahden touhuavan.

Bilder från en annan lekpark. Kuvia toisesta leikkipuistosta.